Hur trött kan man bli?

Jag hade en riktig usel dag igår när allt bara kändes botten och jag var svimfärdig av trötthet. Solen sken ute och jag var tvungen att sitta i skolbyggnaden från åtta till fem. Självklart blev varje lektion en oändlig plåga och snart dunkade huvudvärken och yrseln kröp sig på. Dagens sista uppgift bestod av det muntliga nationella provet i tyska så jag tänkte att jag behövde rycka upp mig. Fick en Ipren av Anna, hällde i mig en näringsdryck och gick till cafeterian och köpte kaffe. Sedan satte jag mig utanför klassrummet och pratade med Maggie och lyfte muggen... och hällde ut halva innehållet över bordet och mig själv. Inte la jag märke till något själv heller utan det var Maggies utrop som fick mig att reagera. Kaffespill över hela den VITA koftan och en insikt om att jag är mer förvirrad än jag trodde. Provet? Jo, det gick faktiskt bra, tro det eller ej.

Idag har det varit träning med Castor vid Grimstafältet igen och han har varit en riktig stjärna. Blir så grymt stolt över min älskling när det för en gång skull fungerar. Han kan koppla av mer och mer i närheten av andra hundar och idag gav han upp rätt tidigt och fokuserade på att ha kontakt med mig istället för att yla efter sina lekkamrater. Igår fick vi vårt pm till utställningen på söndag. Castor är enda valpen i grupp fyra. Betyder det att vi automatiskt blir BIG, haha?