Aderton

Plötsligt är barndomen slut och jag har blivit myndig för alltid. De flesta mindes min födelsedag men inte alla. Visserligen hade jag väl knappt lyckats komma ihåg den själv om jag inte hade blivit väckt i svinottan av skränande föräldrar och lillasyster som kom med presenter (äntligen är jag ägare till boken Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt).

Av Anna och Robin fick jag en mössa som matchar mina snygga döskalleskor och en ödla som stinker jasmin. Jag börjar tro att man kan bli alldeles hög av såna där doftprylar.

På förmiddagen skrev jag det nationella uppsatsprovet i svenska och det gick väl okej, hoppas jag. Efter tre timmar kände jag mig i alla fall så less på texten att jag lämnade in den och gick. Jag och Hannali åkte hem och hämtade Castor och sen var vi på stan under eftermiddagen. Gulliga Hannali gav mig världens finaste Pilgrim-örhängen. Puss på henne, hon är bäst. Castor är fin han med. Idag har han inte haft några problem alls med att koppla av när vi har velat (när vi suttit och druckit kaffe, exempelvis). Dessutom gillar han Hannali. Kan man göra annat om man blir mutad med mumsig vispgrädde?

Erik är hemma och han är så snäll och Nisse har skickat kort från Köln. Jag är glad och lider inte av åldersnoja... än så länge.

Erik lyckades fånga min oerhört lyckliga min under middagen