Misslyckad

Castor blev underkänd i anlagsprovet i viltpår så nu kommer han alltid framstå som en ig-hund för de som tittar på hunddata. Jag känner mig så besviken och misslyckad. När man är medlem på en sida där alla är skitduktiga och alltid verkar lyckas med sina hundar blir man fullkomligt knäckt när ingenting går vägen för en själv. Castor tappade spåret två gånger och fick återföras; bara det är underkänt. Han var jätteivrig och okoncentrerad, började spåra älg och klarade inte spåret i tid. Nu ska jag skriva till Veronica och berätta hur dålig jag är. Hon och Zappa klarade provet för några dagar sedan.

Aderton

Plötsligt är barndomen slut och jag har blivit myndig för alltid. De flesta mindes min födelsedag men inte alla. Visserligen hade jag väl knappt lyckats komma ihåg den själv om jag inte hade blivit väckt i svinottan av skränande föräldrar och lillasyster som kom med presenter (äntligen är jag ägare till boken Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt).

Av Anna och Robin fick jag en mössa som matchar mina snygga döskalleskor och en ödla som stinker jasmin. Jag börjar tro att man kan bli alldeles hög av såna där doftprylar.

På förmiddagen skrev jag det nationella uppsatsprovet i svenska och det gick väl okej, hoppas jag. Efter tre timmar kände jag mig i alla fall så less på texten att jag lämnade in den och gick. Jag och Hannali åkte hem och hämtade Castor och sen var vi på stan under eftermiddagen. Gulliga Hannali gav mig världens finaste Pilgrim-örhängen. Puss på henne, hon är bäst. Castor är fin han med. Idag har han inte haft några problem alls med att koppla av när vi har velat (när vi suttit och druckit kaffe, exempelvis). Dessutom gillar han Hannali. Kan man göra annat om man blir mutad med mumsig vispgrädde?

Erik är hemma och han är så snäll och Nisse har skickat kort från Köln. Jag är glad och lider inte av åldersnoja... än så länge.

Erik lyckades fånga min oerhört lyckliga min under middagen

Härlig vårhelg

Visst, det snöade för några dagar sen men nu verkar våren faktiskt äntligen ha bestämt sig för att komma. Det blåser och är kallt i skuggan men i solen är det såå skönt och man kan till och med ta av sig jackan... ibland. Helgen har gått åt till att skriva färdigt mitt historiearbete som handlar om kung Leopold II:s Kongo-regim. Visserligen ett väldigt intresannt ämne men det är en väldig lättnad att äntligen slippa ha just det arbetet hängande över sig.

Castor spårade i fredags och det gick SÅ bra! Jag hade haft slut på snitslar och hade faktiskt inte den blekaste om var spåret gick de sista hundra metrarna men Castor gick som en klocka och tvekade knappt en sekund. Härligt att se och nu känns det lite mer hoppfullt inför anlagsprovet som är nästa helg. Efter spårandet åkte jag ner och köpte rådjursklövar; en hel hop. Lika bra att samla på sig några för man vet ju aldrig hur enkelt det kommer vara att få tag på om några månader.

Igår träffade jag en riktig drömhund. Vi var i rastgården och Castor lekte med en dansk/svensk gårdshund som var fullkomligt underbar. Pigg, nyfiken, oerhört kelen av sig och skulle absolut sätta sig och bli kliad av mig istället för att leka med en tokig tax. Jag funderade ett tag på att lämna Castor och springa iväg med gårdshunden under armen, haha.

Idag var jag, papput, Anna och Castor på café i Vasaparken och njöt av vårsolen. Det kändes skumt att göra något tillsammans med pappa och lillasyster eftersom det sker så sällan. Papput drack sin livs första kaffe latte och Castor fick smaka på blåbärsglass (mycket uppskattat).

Skit i vanten, jaga mig istället!

Vadå känguru?

Den jäkla russelln ska inte få komma undan!

Lycklig skit

Kan man bli vackrare?

Bilder

Den här dagen har verkligen gått i overksamhetens tecken. Jag gjorde inte ett skit på latinet, ingenting engelskan, skrev nationellt prov på svenskan på mindre än en halvtimme och gjorde ingenting på matten. Bra jobbat, Sigrid! Fotade lite gjorde vi i alla fall...

Det snöade imorse; 20 april...

Snö...

Söta Hannali

Gråa Stockholm

Robin och Anna jobbar hårt med sin latinska översättning

Jag och Hannali är redan klara (såklart!!)

Hannali pekar ut slutet på sagan

Marcus

Gullig Anna

Min pinsamt fula sko och Hannalis skitsnygga

Hannali gör sig redo för nationellt prov. Åh, vad kul vi ska ha?!

Provhäftets bästa text

De ringde från Östsvenska Taxklubben ikväll och gav mig datum för spårprovet. Nästa lördag!! Hjälp vilken panik jag fick och fan vad jag och Castor kommer flunka. Imorgon ska jag ringde Stockholms saluhallar för att försöka få tag på nya rådjursklövar. Dessutom är det läkarbesök. Kul, kul...

Slutspurt

Ja, nu har slutspurten på skolåret börjat och jag kommer vara upptagen från morgon till kväll ända fram till den trettonde juni då skolan äntligen tar slut. Igår var det däremot en bra skoldag i mina ögon. Jag hade en lektion på morgonen och sen åkte jag till skogen för att lägga spår. Senare på kvällen var det träning med Stockholms Kennelklubb och det gick såå mycket bättre än förra veckan. Kanske berodde det på att Castor var trött efter spårandet men roligt var det i alla fall. Om jag hade kunnat pressa in lite shopping och cafébesök så hade det varit en perfekt dag. Tyvärr så lär det ju inte se ut så framöver.

Hårig mässa

I helgen har det visst varit påsk men framför allt så har det varit hundmässa i Älvsjö. Jag åkte ner bägge dagarna och är rätt stolt över att att jag kunde motstå att köpa alla grejer som jag hade lust att köpa. Till slut så blev det BARA de här grejerna:

- Svindyra program med alla utställda hundars namn
- En tjuderpåle
- Ett halvstryphalsband
- Ett utställningskoppel
- En STOR påse med "goda" saker som kolunga, grishjärta, renkött, med mera
- En kong
- En ny klicker

Med andra ord så är jag inte riktigt en sån shopoholic som vissa tror. Den här kvällen har ägnats åt att trimma Castor som förberedelse inför utställningen. Det är allra första gången jag trimmar en hund så särskilt proffsigt har det inte blivit. Jag beundrar verkligen uppfödare av strävhårsraser som kan ha tio hundar att trimma. Mina fingrar är redan helt förstörda och ändå har jag ungefär halva pälsen kvar. Tänk vad skönt det skulle vara att ha en korthårstax...

Castor fick leta reda på och öppna sitt påskägg själv. Mycket uppskattat.

Ett steg bakåt...

Ja, igår var jag nere på Grimstafältet, långt ute i ingenstans, med Castor för att vara med på Stockholms Kennelklubbs socialträning. För att uttrycka det milt så gick det åt helvete. Castor var som en galen känguru i kopplet och stod och skrek och drog mest hela tiden för att få hälsa på de andra hundarna. Inte blev det bättre av att ledaren för träningen hackade på nästan allt jag gjorde. Jag kände mig som en fullkomlig idiot och dessutom var allt mest inriktat på ringträning vilket jag inte hade vetat. Så Castor fick stå på bordet och visa hur "fint" han kan stå. Han och träningsledare nummer två blev bästisar; hon var nämligen den enda som Castor fick hälsa på och så gav hon Frolic i mängder.

Men det sägs ju att man måste ta ett steg bakåt ibland för att komma framåt. Tyvärr får jag väl gå igenom samma process nästa vecka igen. Inte roligt men det är väl nödvändigt. Idag ska jag ut och lägga blodspår i skogen. Mycket roligare än utställningstrams...

Ge mig bloood!

Jag ringde ICA och frågade om de hade något nötblod att sälja. Efter en stund ringde de tillbaks och meddelade att jag kan få en liter redan imorgon. Sedan frågade killen i luren lite försiktigt:
"Eh... vad ska du ha det till?"
Jag svarade att jag spårar med min hund och la till ett litet skratt som fick det hela att låta som en dålig bortförklaring. Killen tror väl att jag har nån märklig blod-fetischism eller liknande.

Sedan tog jag en promenad längs Karlbergs strand med Castor. Isen längst in mot stranden har smält bort och bildat en halvmeterlång vak. Bakom den satt ett vackert andpar och softade utan att bry sig om taxen som kom gående. Så fort Castor fick syn på fåglarna så tokig och i hans lilla hjärna snurrade väl tanken om att ifall änderna kunde sitta på isen en meter bort så kunde förstås han skutta dit och fånga dem. Så efter en sekund hoppade han upp... och landade med ett magplask i det svinkalla och djupa vattnet. Castor som hatar att bli blöt och dessutom är Sveriges mest lättfrusna hund kastade sig upp på torra land medan änderna kvackade som de skrattade åt honom. Jag kunde inte hålla mig själv utan var nära att kikna av skratt när jag såg på den snopna, frusna och blöta hunden. Så dagens läxa för Castor är: don't mess with the ducks!

Ikväll är det stockholmsderby och Hannali ska bli omvänd till djurgårdare. Väldigt viktigt uppdrag.

Mera spår!

Fan vad det är kul med viltspår! Det har varit en sån fin dag idag och vi har lekt med roliga saker som sura rådjursklövar och nötblod. Optimist som jag är så har jag anmält Castor till anlagsprov i viltspår efter att han idag gått 600 meter spår med fyra vinklar och bloduppehåll. Kanske lite tidigt att låta honom gå provet redan men va fan, det är värt ett försök! Förutom själva spåret så blev hundarna skottränade idag också och det gick jättebra.

Det är lov och jag håller på att fixa med Castors hemsida som jag hoppas kunna lägga upp snart. "Problemet" är att jag fick min nya kamera i onsdags och att jag nu har så jäkla mycket bilder som bara måste finnas med på sidan. Det tar tid...

Dagens bästa kommentar från en frusen Jack, sex år:
- Mamma, jag har bloduppehåll i mina armar...

Spåra klöv

Efter att jag skrivit det förra inlägget så fick Castor en atropindroppe i ögat igen och reagerade ännu värre. Han saliverade som en rabieshund, kräktes två gånger och var helt knäckt. Jag ringde veterinären som sa att det beror på att atropin är extremt beskt och att hunden kan få det i munnen genom att det rinner ner genom tårkanalen till nosen där det sedan blir islickat. Så nu sitter vi och håller upp hans nos i luften efter att ha gett ögondroppar och det funkar rätt bra. Mindre salivering och reaktion.

Med tanke på Castors ögonskada så hade jag först tänkt att ställa in spårkursen den här veckan med. Vetten rådde mig till det eftersom ljuset ute är så starkt men efter mycket om och men så åkte jag på kursen i alla fall. Uppstigning klockan sex för att åka ut till Ekerö där det var träff klockan åtta. Vi blev alla indelade i grupper med en instruktör i varje och jag hamnade med en annan strävhårig tax och två whippets (!!).

Det första vi fick göra var så klart att lägga alla spåren (dra rådjursskank, skvätta blod och sätta upp snitslar) och under tiden sov Castor duktigt i instruktörens bil. Guldstjärna!! När spåren var klara så åkte vi till en rastplats och träffade de andra grupperna för att äta och prata. Alla andra personer var visserligen rejält mycket äldre än mig förutom lillhusse Jack till den andra taxen i min grupp. Men alla var väldigt trevliga och det tyckte visst Castor med som var supermodig och vågade hälsa på de flesta.

Spåret fick ligga i ungefär två timmar innan vi åkte tillbaks för att i tur och ordning låta hundarna arbeta. Först ut var ena whippeten som klarade det hela galant och utan tvekan. Alla var väldigt imponerande. Sedan var det dags för den andra taxen (Zappa) som också han var duktig men rusade alldeles för snabbt i spåret för instruktörens smak. För Castor gick det sådär men så var det också första gången för honom medan de andra hade haft ett träningstillfälle innan. Till en början fattade han inte ett skit av vad han skulle göra och efter halva spåret fick han syn på en annan hund som var ute i skogen och tokrusade iväg så att jag fick hämta in honom och återföra honom till spåret. När han väl hittade skanken var han såå mallig och han gick och bar på den hela vägen tillbaka till bilarna (annars bär han aldrig på saker).

Vi fick skjuts hem av Zappas matte Veronica och hon är snäll nog att låta oss åka med henne nästa vecka igen så att vi slipper kommunaltrafikskaoset. Så sammanfattningsvis en kall, snöig men väldigt rolig dag och jag längtar efter att gå mer spår med Castor.

Castor och hans tre syskon som minibebisar: