Botten

Fan vad jag hatar hela den här villervallan. Läkaren verkar aldrig ha ett bra ord att säga och verkar inte bry sig om att jag faktiskt har gått upp i vikt sedan jag började gå hos SCÄ (cirka tre kilo). Istället koncentrerar han sig på allt som är dåligt: jag väger inte tillräckligt, jag äter för lite, jag har för kalla händer och fötter och för låg puls (58 slag i vilopuls). Därför måste mitt energiintag öka ännu mer enligt honom och det klart att mina föräldrar lyssnar. Efter det här måste jag ha Bregott på mackorna, inte Lätta. Jag får inte äta mellanfil till frukost utan måste ha 3-procentig fil. Övriga mål ska förstoras med en fjärdedel. Fånigt nog började jag grina som en småunge igen...

Men något roligare är våra nya grannar. Tydligen så är de ofta hundvakt åt en förälders hund, och gissa vad för slags hund? En taxflicka, 10 månader gammal. Vad är oddsen för att det ska flytta in en jämngammal tax i lägenheten bredvid? Annars bor det inga andra hundar här i huset efter att cavaliern flyttade. Taxflickan heter Maggan och är långhårig och svart med röda tecken. Väldigt fin och Castor har varit helt tokig av lycka hela dagen. Kärlek, kärlek.