There's a four-mile queue outside the disused power station

Wow, jag är hemma! Mammut irriterar sig över att jag inte är gladare över det än jag är. Men hon verkar ju inte förstå ett skit. Hur ska man kunna vara glad om man vet att man ska till giljotinen dagen efter liksom? I alla fall, vi åkte hem efter lunchen idag och ikväll har jag suttit hemma hos Lena och babblat av mig efter allt vägg-stirrande.

Jag vill inte åka tillbaka. Det enda uppmuntrande på det där jävla stället är min iPod. Jag tror det var i SvD som nån så kallad musikrecensent kallade Pete Doherty en talanglös knarkare som aldrig visat något i musikväg. Hallå? Down In Albion - Babyshambles, helt klart årets bästa skiva och sen får de andra ursäkta. Störde mig lite i början på alla albumversioner som jag tycker är sämre än demoversionerna (särskilt Fuck Forever, Back From The Dead, In Love With A Feeling och Albion) men man vänjer sig och lär sig uppskatta dem. Sen finns det förstås spår som inte var mer än en melodislinga på demoskivorna som nu har blivit fantastiska låtar (8 Dead Boys!). Lyssna!