Familjen

Idag kom både Nisse och Erik hem och hela familjen är samlad igen. Det var ett tag sen sist och jag borde ju vara glad men jag står inte ut. Jag orkar inte ha massa människor runt mig som garvar och pratar alldeles för högt och dessutom... existerar. Särskilt inte när jag är deppig och vill vara i fred. Har flytt ut med Castor istället. Då träffar man ju ofta spännande personer.

En tant kommer gående med två golvmoppshundar.
Tanten: Åh, den där, är det en han eller hon?
Jag: Det är en han.
Tanten: Ah, det här är också en tik. Hon kan vara lite tjurig men...
Jag: ... min är en kille alltså...
Tanten: ... den andra är en kastrerad hanhund. Hur gammal är hon?
Jag: HAN är sju månader ungefär.
Tanten: Haha, ja, det syns ju, så söt hon är. (Åt sina hundar:) Ni får vara försiktiga med henne, hon är ju bara en bäbis...

Sen kom en spanjor och ville veta vägen till Vikingagatan. Fick stava gatunamnet åt honom.
Han: Okay, like this? (Vikingatan)
Jag: Eh, no, there are actually two "djii-eejjs" in a row.
Han tyckte att vi svenskar är märkliga.

Castor on ice. Han ser så långbent ut att jag börjar tvivla på hans möjligheter på utställningar.