Lika barn leka bäst?

Jag vet inte om det verkligen är bra att människor är för lika varandra till sättet. I familjer kan det ju vara svårt att undvika med tanke på att de oftast har samma anlag och sånt där. Min mamma är en extremt lättstött person som inte gärna berättar vad som stör henne utan istället går runt och är sur och grinig i timmar utan att man förstår varför. Tyvärr tror jag att jag har ärvt lite av det, speciellt lättretligheten. Inte blir det bättre när man kommer hem efter en lång skoldag och känner sig dödstrött. Idag sjönk jag ner framför teven för att koppla av när mammut skrek till mig att nu gick hon ut med min hund IGEN och det var minsann sista gången hon tänkte göra det idag. Jag flög upp och protesterade att hon inte sagt något om att hon skulle ut och att jag kunde ta hunden direkt. Det hjälpte inte utan hon forsatte muttra och slängde igen dörren efter sig efter att ha klagat på att jag bara satt och latade mig. Jag höll på att bli fullkomligt galen av ilska och vrålade om vilken jävla kärringjävel hon var. I den här familjen går det tydligen inte att kommunicera. Ibland undrar jag om vi har Asbergers allihopa.

Dagens besvikelse: När jag kom hem hittade jag ett brev till mig som handlade om en postleverans. Glatt tänkte jag att det måste vara mina kläder från H&M Rowells som kommit och sprättade fort upp kuvertet. Där inne låg en massa papper som bekräftade en kommande leverans av mina näringsdrycker. Vilken nitlott.

Och så en liten confession: Mats Rubarth kanske inte ser speciellt bra ut på bild men fan vad snygg han är i verkligheten. Jag har sån tur som får se honom ofta, mohaha. Hannali måste bli mer uppmärksam så hon märker vad som händer runt omkring henne!