I stan

Hösten rullar på och november är här. Alla färgglada höstlöv som muntrade upp mig förut har blandat sig med regnvatten och trampats upp till en brun massa som täcker trottoaren. Jag får känslan av att jag vadar runt i ett stort hav med hundskit. Människorna som skyndar runt i slabbet stirrar på varsin punkt och verkar ha tappat kontakt med verkligheten. Ibland är Stockholm underbart, ibland inte...

SL har någon reklamkampanj där de skryter om hur överlägset bäst de är på att vara punktliga. Kanske är de bättre än flygbolagen men ändå kom jag hem först strax efter ett på natten från Växjö. Castor blev lycklig och jag blev lycklig. Frågan är vem som har haft värst separationsångest. I alla fall så har jag haft det bra i Växjö och inte så tråkigt som Felicia påstår. Vi kanske inte har gjort så mycket egentligen men det gör inget för jag har hittat världens finaste halsduk med bollar. Ha! Jag är rädd för att jag börjat bryta lite på småländska.

Ute regnar det och jag har tråkigt och ångest för allt som jag inte gjort och allt som måste göras. Jag som bara vill sitta på mitt feta arsle, klia min hund bakom öronen och dricka kaffe.