Skadeglädje

På vår gata finns det en annan hundvalp; en liten shetland sheepdog som kom hit ungefär samtidigt som Castor. Med en nästan jämnårig vovve i grannskapet kanske ni tror att vi ägare stöttar varandra när det gäller hundarnas hyss. Icke! Inget muntrar upp mig mer, efter att ha varit ute på en misslyckad promenad med Castor, än att betrakta shettien från fönstret. Det är som julafton när jag och mammut står i fönstret och skrattar elakt åt ägarna och valpen som skäller som fan, biter i kopplet och drar åt alla håll. Jag skäms lite men de gör säkert samma sak när de ser oss. Vilken hemsk morsa jag skulle bli.

En båt rammade Essingebron idag så det har varit fullkomligt kaos i stadens trafik. Inte för att det berört mig direkt. Vi har ju ingen bil och kan skaka lite på huvudet åt alla superfrustrerade i bilköerna. Känner mig lika översittardryg som papput.

Läkarbesöket förde inte med sig något speciellt. Jag fick veta att jag typ blivit antagen till kliniken och i bästa fall kan hoppas på ett första specialistbesök till jul. Halleluja, vad viktig man känner sig. Vet inte vad jag ska känna egentligen. Behandlingen verkar rätt skum. Mobila team? Jaja, det blir ett senare problem.

Fan vad jag saknar Felicia just nu men hon är ju aldrig, aldrig, aldrig hemma. Särskilt inte på helgerna när jag är det.