Okänslig lärare

Förra året läste vi tyska med fröken Ylva. Ylva har enorma äppelkinder, ett fastfruset clownleende och flåsar och frustar när hon talar. För att utbilda oss i det vackra tyska språket så lät hon oss arbeta med - absolut ingenting. Lektion efter lektion kröp förbi utan att gruppen gjorde nåt annat än att flumma runt och vråla på svenska. När jag gick ur ettan så var mina tyskkunskaper väsentligt sämre än de varit i slutet av högstadiet.

I år har vi en ny lärare. Hon heter Anne-Louise och har bland annat skrivit boken Modern Tysk Grammatik som ingår i vårt studiematerial. Till skillnad från Ylva så har hon järnkoll och tvingar oss att öva våra språkkunskaper jämt och ständigt. Det är bra, äntligen börjar min tyska bli bättre igen men det finns vissa brister i Anne-Lousies undervisning. När klockan långsamt, långsamt segar sig mot 17:00 på måndagen och jag varit i skolan sedan strax efter åtta så är det dags att öva grammatik. Detta görs i halvklass med absolut disciplin där vi en och en pekas ut för att lösa olika grammatiska svårigheter inför alla andra. Gärna onödigt invecklade fraser som "Ifall jag vore rik så hade du inte behövt köra en Volvo". Åh, jag pallar inte en måndag till.

De ringde från Sthlm Hundforum och erbjöd mig och Castor en plats i valpkurs-fortsättning som börjar nästa vecka.
"Egentligen är ni ju inskrivna till omgången som börjar efter den här men vi tänkte, det kanske blir lite kallt för Castor?"
Nej, han klarar det nog. Frågan är hur jag kommer överleva snöblandat regn en kolsvart kväll efter en lång skoldag tillsammans med en högst motsträvig tax. Jag har inte tid nästa vecka ju...

... för då är jag i Växjö! Woo!