Obeskrivlig lycka

Jag är ledsen Anna och hoppas att jag inte trampar på några ömma tår nu. Jag vet att du älskar Celtic men jag förstår inte varför det är så kul att hålla på ett lag som spelar på andra sidan Nordsjön och man aldrig får uppleva i verkligheten.

Idag spelades den sista omgången i allsvenskan och jag hade laddat upp med långärmad tröja, kofta, kappa, strumpbyxor under jeansen, halsduk, mössa och ulliga vantar. Tyvärr hjälpte det inte utan jag hade snart förvandlats till en stelfrusen fiskpinne. Men vad fan gjorde det? Dagens match var en sån där som alla supportrar drömmer om ska inträffa. Djurgården säkrade redan SM-guldet förra veckan och kunde förlora hur stort som helst utan att det var nån fara. Men är man Djurgården så viker man väl inte ner sig på grund av det?

Läktarna var helt fullsatta, ironihumorn var på topp som vanligt och mitt kära lag vann med - tro det eller ej - 8-1! Dembo räddade en straff och passade sen på att springa över hela planen för att lägga den straff som vi fick några minuter senare. Jag undrar när en allsvensk målvakt senast gjorde ett mål. Idag var också Niclas Rascks sista allsvenska match efter sju säsonger i blå-blått. Om jag inte kan prata imorgon så är det för att jag vrålat och sjungit så mycket idag. När Johannesson lyfte bucklan så var det fan nära att glädjetårar började rinna ned för ansiktet.

Det är därför man följer ett idrottslag. Lycka är att vara djurgårdare!