Klackar

Vissa har det där med att gå i klackar i blodet. De kutar omkring i en jävla fart utan att det ens märks att de har en decimeterlång pinne under hälen. Tyvärr tillhör jag inte den gruppen men ändå så älskar jag klackar. Delvis beror det väl på att jag är så kort men så är det också nånting med att trippa omkring med klackskor - det där klickandet när man går som gör att man liksom känner sig så lyxig. Jag tvivlar på att andra tänker samma sak när de ser mig för min teknik är fan inte imponerande. Mest ser jag ut som en haltande schimpans eller möjligtvis ett dagisbarn på styltor. Då och då snubblar jag till och är på väg att trilla omkull. Men, men, det är bara att öva. Kanske kan jag också spela fotboll i högklackat en dag (något som Lena gjorde i nian, haha).

Den här lördagen har väl inte varit så spännande men det spelar ingen roll för jag är glad ändå. Hösthelvetet är verkligen här och det är blött, lerigt och kallt. Castor tyckte det var jättekul och passade på att inviga min nya kappa genom att sätta sina leriga tassar på den. Smart som jag är så började jag hoppa och skrika och försöka komma bort från hunden. Självklart blev resultatet att han blev alldeles överlycklig över inbjudan till jaga-och-hoppa-leken. Oh well.

Lekt med papputs sugiga digitalkamera hela dagen och försökt tyda instruktionsboken. Känner att jag börjar få lite mer pli på den nu. Min dator svämmar över av fotografier och öh, jo, rätt många av dem föreställer min hund.

Grattis på födelsedagen, Hannali!