Att leta efter något som inte finns

Jag har hört vissa säga att de tycker om att "koppla av med lite shopping". Men hur kan det vara möjligt att koppla av när man måste rusa runt, runt i staden och trängas bland alla gamaktiga människor? Att handla grejer är kul, nya prylar gör mig lycklig. Men om man ska ut på Stockholms gator så behövs ett starkt psyke. Idag skulle jag köpa skor i en affär på S:t Eriksgatan. Jag vet att butikjäveln ligger där eftersom jag brukar se den från bussen till skolan. Hade kollat in några perfekta stövlar i deras nätbutik och skulle bara dit och handla dem. Tre gånger vandrade jag upp och ner för gatan innan jag fick inse faktum - affären existerar inte längre. Jag vet inte hur länge den har varit försvunnen men antagligen tillräckligt lång tid för att jag ska kunna utses till dagens idiot. Den bjuder jag på.

Efter den nesliga händelsen kändes det inte så kul att fortsätta jakten på grejer men jag gjorde det i alla fall. Efter tre och en halv timmes springande var jag så trött att jag höll på att falla omkull i Gallerian så jag gav upp och inhandlade det jag hittat - vilket egentligen inte var precis de sakerna jag ville ha. Är ägare till en ny kappa och stövlar nu och pank igen. Jippi! Jag är så avundsjuk på Hannali som ska till Prag på höstlovet. Massvis med billiga kläder till henne och inte en socka till mig. Blä.

Eftersom jag inte är tillräckligt bildskön så presenterar jag min hund istället. Han heter förresten Castor och är en strävhårig tax, har jag nämnt det förut?

"Haha, vad du är töntig Erik. Den där masken är ju inte alls läskig."

"Masken ska dö." (notera den galna blicken)

Lycka

"Hej mamma. Du har väl saknat mig? Är jag inte jätteliten och söt och hur kan du motstå mina ögon? Får jag en godis?"

Koncentration på godis.