Tjocka släkten

Som sagt så vet jag knappt någonting om min egen släkt. Min hunds däremot... Jag upptäckte nyss hunddata på SKK:s hemsida och har stegat mig tillbaka till början av 50-talet (bara så ni vet så går det in rätt många taxgenerationer på 50 år). Fascinerande och lite irriterande...

Idag hände en kul grej. Av en slump så fick jag tag på addresen till ägaren av Castors kullsyskon Jesper. Fick mejl-svar med bilder på "lille" Jesper som var den andra valpen som vi hade möjlighet att välja när vi skaffade Castor (Jacob). Han är en kraftig kluns som fortfarande är rosa om nosen men visst fan syns det att de är syskon. För en stund sen så ringde en kvinna upp mig. Hon är gift med Jespers ägare och hade hittat mitt nummer på hunddata. Så vi pratade i över en timme om hundarna och utställningar och jakt och allt möjligt och så fort vi har möjlighet ska vi träffas. Jag känner mig alldeles uppspelt och är så glad över att Jesper verkar vara så lik Castor i sättet. Ibland håller jag ju på att ge upp om min krånglande vovve.

Nu ska jag försöka packa (=kasta ner lite kläder huller om buller i en väska) till Växjö.

Jesper

Waldemarsudde

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om Babyshambles nya video till Fuck Forever. Men jag blir mer och mer säker på att jag älskar den. Pete Doherty kommer hit snart. Jag får inte se honom. Varje gång den chockerande sanningen väller över mig så smärtar det till i bröstet. Häll-vete också.

Istället för att trängas bland alla miljarder höstlovsfirande bönder som invardert stan så tillbringade jag min dag på ett nästan öde Djurgården. Åh, jag är så rebellisk. Nästan lika stentuff som mammut som vägrade ha mössa när hon tog studenten. Jag känner mig förvirrad och flummig och osäker ikväll och har inte riktigt koll på vilken dag det är. Vad ska sommartid och sånt vara bra för egentligen? Det ända det gör är att ge folk ångest för att de får bekräftat att sommaren är över, försenar folk till jobbet och gör mig snurrig. Nu ska jag sova, det kan behövas.

Höstlov

Höstlovet har äntligen börjat och jag sitter och funderar över om det verkligen är sant att jag inte måste arbeta något. Det blir alltid så förvirrande tomt när man plötsligt får lov att hämta andan och vila lite. Jag saknar inte skolan ett dugg men börjar ändå pyssla och städa här hemma för att liksom få bra samvete över att jag inte pluggar. Nu i eftermiddag slog jag in julklappar. Åh, fråga inte...

Min hund tillhör inte direkt de större raserna men ibland önskar jag ändå att han var mindre, typ vavva-storlek. Det verkar så bekvämt att kunna stoppa ner jycken i väskan och kuta runt med den hur man vill. 2000-talets modeaccessoar, oh yeah. Idag följde Castor med mig ut till Bromma och Stockholms mega-affär för husdjursprylar. Guldstjärna för hans uppförande på bussar och tunnelbana, IG till hans uppförande i övrigt. Inne i butiken fick han till exempel för sig att Bromma var hans nya hem och började morra åt alla som hade mage att göra intrång på hans revir. I slutändan fick jag släpa ut honom ur affären, trots att personalen mutade honom med en grissvans för att bli av med honom. I alla fall så har han en mjuk BIA-bädd nu som han tappert försvarar mot min lillasyster. Släpandes med den, en stor plastkasse och en motvillig hund i kollektivtrafiken så upptäcker man som vanligt hur jävla otrevliga invånarna är i det här landet. Inte en enda liten gest för att hjälpa mig, trots att jag höll på att snubbla med allting på bussen. I Norrland är de snällare...

Hannali åkte iväg till Tjeckien idag. Jag är inte ett dugg avundsjuk, åh nej.

För övrigt, Robin gav veckans kommentar till mig:
"Du är en av oss nu!"
(jag får vara med honom och Anna eftersom mina klackar gjort mig nästan så där lång som dem). God bless him, haha.

Vem är skyldig?

Borde det inte skrivas in i FN:s konventioner att det är en mänsklig rättighet att inte behöva frysa? Kanske står det redan där men vem ska man klaga hos om man känner sig orättvist behandlad? Att vända sig mot himlen och vråla till Gud att han ska sluta piska mig med iskallt regn och vindar känns rätt meningslöst. Jag klistrar mig till elementet, virar in mig i täcket och dagdrömmer om sommarvärme och ljus.

Imorgon händer massa jobbiga grejer som uppsats i engelska, redovisning av den spännande Bellman och skitseg mattelektion som jag kommer gnälla bort. Efter det tror jag att jag ska krypa ner i min säng och gå i ide. Om ni har otur så vaknar jag igen när blommorna börjar slå ut i vår.

Okänslig lärare

Förra året läste vi tyska med fröken Ylva. Ylva har enorma äppelkinder, ett fastfruset clownleende och flåsar och frustar när hon talar. För att utbilda oss i det vackra tyska språket så lät hon oss arbeta med - absolut ingenting. Lektion efter lektion kröp förbi utan att gruppen gjorde nåt annat än att flumma runt och vråla på svenska. När jag gick ur ettan så var mina tyskkunskaper väsentligt sämre än de varit i slutet av högstadiet.

I år har vi en ny lärare. Hon heter Anne-Louise och har bland annat skrivit boken Modern Tysk Grammatik som ingår i vårt studiematerial. Till skillnad från Ylva så har hon järnkoll och tvingar oss att öva våra språkkunskaper jämt och ständigt. Det är bra, äntligen börjar min tyska bli bättre igen men det finns vissa brister i Anne-Lousies undervisning. När klockan långsamt, långsamt segar sig mot 17:00 på måndagen och jag varit i skolan sedan strax efter åtta så är det dags att öva grammatik. Detta görs i halvklass med absolut disciplin där vi en och en pekas ut för att lösa olika grammatiska svårigheter inför alla andra. Gärna onödigt invecklade fraser som "Ifall jag vore rik så hade du inte behövt köra en Volvo". Åh, jag pallar inte en måndag till.

De ringde från Sthlm Hundforum och erbjöd mig och Castor en plats i valpkurs-fortsättning som börjar nästa vecka.
"Egentligen är ni ju inskrivna till omgången som börjar efter den här men vi tänkte, det kanske blir lite kallt för Castor?"
Nej, han klarar det nog. Frågan är hur jag kommer överleva snöblandat regn en kolsvart kväll efter en lång skoldag tillsammans med en högst motsträvig tax. Jag har inte tid nästa vecka ju...

... för då är jag i Växjö! Woo!

Obeskrivlig lycka

Jag är ledsen Anna och hoppas att jag inte trampar på några ömma tår nu. Jag vet att du älskar Celtic men jag förstår inte varför det är så kul att hålla på ett lag som spelar på andra sidan Nordsjön och man aldrig får uppleva i verkligheten.

Idag spelades den sista omgången i allsvenskan och jag hade laddat upp med långärmad tröja, kofta, kappa, strumpbyxor under jeansen, halsduk, mössa och ulliga vantar. Tyvärr hjälpte det inte utan jag hade snart förvandlats till en stelfrusen fiskpinne. Men vad fan gjorde det? Dagens match var en sån där som alla supportrar drömmer om ska inträffa. Djurgården säkrade redan SM-guldet förra veckan och kunde förlora hur stort som helst utan att det var nån fara. Men är man Djurgården så viker man väl inte ner sig på grund av det?

Läktarna var helt fullsatta, ironihumorn var på topp som vanligt och mitt kära lag vann med - tro det eller ej - 8-1! Dembo räddade en straff och passade sen på att springa över hela planen för att lägga den straff som vi fick några minuter senare. Jag undrar när en allsvensk målvakt senast gjorde ett mål. Idag var också Niclas Rascks sista allsvenska match efter sju säsonger i blå-blått. Om jag inte kan prata imorgon så är det för att jag vrålat och sjungit så mycket idag. När Johannesson lyfte bucklan så var det fan nära att glädjetårar började rinna ned för ansiktet.

Det är därför man följer ett idrottslag. Lycka är att vara djurgårdare!

Klackar

Vissa har det där med att gå i klackar i blodet. De kutar omkring i en jävla fart utan att det ens märks att de har en decimeterlång pinne under hälen. Tyvärr tillhör jag inte den gruppen men ändå så älskar jag klackar. Delvis beror det väl på att jag är så kort men så är det också nånting med att trippa omkring med klackskor - det där klickandet när man går som gör att man liksom känner sig så lyxig. Jag tvivlar på att andra tänker samma sak när de ser mig för min teknik är fan inte imponerande. Mest ser jag ut som en haltande schimpans eller möjligtvis ett dagisbarn på styltor. Då och då snubblar jag till och är på väg att trilla omkull. Men, men, det är bara att öva. Kanske kan jag också spela fotboll i högklackat en dag (något som Lena gjorde i nian, haha).

Den här lördagen har väl inte varit så spännande men det spelar ingen roll för jag är glad ändå. Hösthelvetet är verkligen här och det är blött, lerigt och kallt. Castor tyckte det var jättekul och passade på att inviga min nya kappa genom att sätta sina leriga tassar på den. Smart som jag är så började jag hoppa och skrika och försöka komma bort från hunden. Självklart blev resultatet att han blev alldeles överlycklig över inbjudan till jaga-och-hoppa-leken. Oh well.

Lekt med papputs sugiga digitalkamera hela dagen och försökt tyda instruktionsboken. Känner att jag börjar få lite mer pli på den nu. Min dator svämmar över av fotografier och öh, jo, rätt många av dem föreställer min hund.

Grattis på födelsedagen, Hannali!

Att leta efter något som inte finns

Jag har hört vissa säga att de tycker om att "koppla av med lite shopping". Men hur kan det vara möjligt att koppla av när man måste rusa runt, runt i staden och trängas bland alla gamaktiga människor? Att handla grejer är kul, nya prylar gör mig lycklig. Men om man ska ut på Stockholms gator så behövs ett starkt psyke. Idag skulle jag köpa skor i en affär på S:t Eriksgatan. Jag vet att butikjäveln ligger där eftersom jag brukar se den från bussen till skolan. Hade kollat in några perfekta stövlar i deras nätbutik och skulle bara dit och handla dem. Tre gånger vandrade jag upp och ner för gatan innan jag fick inse faktum - affären existerar inte längre. Jag vet inte hur länge den har varit försvunnen men antagligen tillräckligt lång tid för att jag ska kunna utses till dagens idiot. Den bjuder jag på.

Efter den nesliga händelsen kändes det inte så kul att fortsätta jakten på grejer men jag gjorde det i alla fall. Efter tre och en halv timmes springande var jag så trött att jag höll på att falla omkull i Gallerian så jag gav upp och inhandlade det jag hittat - vilket egentligen inte var precis de sakerna jag ville ha. Är ägare till en ny kappa och stövlar nu och pank igen. Jippi! Jag är så avundsjuk på Hannali som ska till Prag på höstlovet. Massvis med billiga kläder till henne och inte en socka till mig. Blä.

Eftersom jag inte är tillräckligt bildskön så presenterar jag min hund istället. Han heter förresten Castor och är en strävhårig tax, har jag nämnt det förut?

"Haha, vad du är töntig Erik. Den där masken är ju inte alls läskig."

"Masken ska dö." (notera den galna blicken)

Lycka

"Hej mamma. Du har väl saknat mig? Är jag inte jätteliten och söt och hur kan du motstå mina ögon? Får jag en godis?"

Koncentration på godis.

Logaritmera mera!

När jag gick hem från skolan idag tänkte jag att jag skulle sätta mig här och skriva ett riktigt positivt och soligt inlägg om hur bra allt kändes. Sen klev jag visst in i vår lägenhet och nu känner jag mig bara knäckt och så jävla irriterad. Om jag bara hade en ordentlig anledning till varför så skulle jag ju kunna försöka lösa problemet och bli glad igen. Tyvärr är det en mängd olika faktorer som gör mig nedstämd och det verkar omöjligt att ordna upp alla. Lena har inte hört av sig och verkar inte bry sig och jag får inte tag på henne. Det är en grej. Papput tänker inte gå och handla så det finns ingen frukt i huset (= jag kan inte äta nåt).

Erik är här och förstör mitt humör. Det första han gör är att dra hem nån ny jävla fnissande bimbo på sitt rum som han nämner i förbigående som "en polare". Jag känner mig hemsk för att jag inte vill ha min egen brorsa hemma men så är vi ju också så olika som syskon kan bli. Saknar den tiden när vi var små och sprang runt och lekte ninja turtles och retade Nils med vårt egna, påhittade språk. Men den tiden är sen länge förbi. Erik är en jävla Stureplanssnobb som inte har mer gemensamt med mig än att vi delar några gener.

Nu blev det här inlägget också gnälligt och negativt så jag ber om ursäkt men känner inte för att radera allt jag skrivit. Fick tag på Lenin nu och Erik åker ju på söndag igen. Jag vet att kvaliten på mitt skrivande sjunker för varenda inlägg jag gör här. Ska försöka skärpa mig. Trevlig helg på alla och stora kramar!

Tristess

Och som alla egentligen vet men få verkar fundera över så är varje dag som går förbi det som kallas för livet. Varför kan jag inte utnyttja det bättre? Allt rullar på, inget uppseendeväckande händer och jag känner mig som en jävla zombie som bara vandrar runt och knappt verkar medveten om vad jag säger eller gör. Luften är så kall att jag gör allt för att slippa vara utomhus. Tänk att jag för några år sen jämt brukade se fram emot vintern. Om det bara fanns tid och pengar skulle jag åka till Italien. Jag kan ju säga "I piccoli bambini hanno un francobollo svedese", så det borde ju gå jättebra, eller hur?

Känner mig kass för att jag käkade lunch idag men samtidigt vet jag att jag inte kan/får tänka så där. Har fått mitt första möte på SCÄ inbokat den 10 november. Ska tydligen dit och bli intervjuad i en och en halv timme. Party, party.

Nu har jag gnällt färdigt, i alla fall virtuellt.

SM-GULD!!!

Ja, vad fan ska man säga egentligen? Så jävla underbart!!

Betydelsefull

Papput: Jaha, men då kan vi ju lägga undan den här (övningskör-skylten) i källaren då. Det lär ju dröja innan Olle ska köra.
Mammut: Så du tror inte att Sigrid ska köra bil?
Papput: Öh, jag tänkte inte på henne.

Det gjorde ont.

Händig

Inatt drömde jag en stressig dröm. Jag var på väg till Växjö för att träffa Felicia och satt hemma och väntade på att det var dags att ge sig iväg till stationen. När tiden var inne slog det mig plötsligt att jag visst inte packat än. Fick kasta ner alla grejer och skulle sen tänka ut hur jag snabbast kom till Centralen; med t-bana, buss eller pendel. Valde buss och minuterna tickade iväg medan jag väntade på att den skulle komma. Då kom jag plötsligt på att den bussen inte gick eftersom det var helg. Sprang till en annan hållplats och trots att det var fullt med folk där så gick inga bussar. Det var nu tio minuter tills tåget till Växjö skulle gå och jag var fullkomligt desperat. Men rätt som det var fick jag syn på tunnelbanenedgången till Hötorget och sprang in. Nästa t-bana skulle komma fem minuter senare. Jag skulle hinna med tåget! Men när den blåa vagnen dök upp så märkte jag att jag av nån anledning var en våning högre upp och inte kunde gå in. Utan att tveka kastade jag mig ut i luften och landade på vagnens tak. Tyvärr resulterade det bara i att jag fastnade och jag var helt utom mig av stress och panik. Vaknade upp alldeles kallsvettig. Klev ur sängen och gick på toaletten innan jag gick och la mig igen. Resten av natten fortsatte nästan exakt likadant. Samma dröm störde mig gång på gång. Jag undrar vad det kan betyda?

Nisse har varit här över helgen för att träna att köra bil med papput. De kör i den absolut mest exklusiva hyrbilen man kan hitta. Hela karossen har ett skrikit tryck där det står "299 kr!". Till och med papput skäms. Jag är så glad att jag har Nils. Hur skulle mina dataproblem och annat annars lösas? Jag berättade för honom om att Castor tuggat av sladden till mina högtalare. Han tog fort fram en sax, klippte, tvinnade och tejpade och plötsligt skrålade musiken i mitt rum igen. Halleluja!

Om jag skulle få för mig att syssla med politik i framtiden så ska jag kämpa för att det ska införas minst dubbelt så mycket slöjd i grundskolan. När jag började åttan så var jag överlycklig över att kunna välja bort träslöjden eftersom jag suger på allt som har med sågande, spikande, hamrande och borrande att göra. Först i efterhand märker man att det är bland det mest användbara man kan lära sig. Idag skulle jag fixa något att linda upp Castors långlina på. Den är 15 meter och rätt svår att hantera, om man säger så. Hittade en plywood-skiva i soprummet och tog fram sågen. Spånet flög, mammut trodde jag höll på att hosta upp slem med tanke på ljudet och jag svor. Inte fan blev resultatet snyggt men det är i alla fall praktiskt.

Jag är skitarg på Anna (syrran) för att hon verkar vara fullkomligt jävla korkad och aldrig lyssnar på vad man säger. Tur för henne att det inte hände min hund något för jag hade aldrig förlåtit henne.

Imorgon är det måndag.

Skadeglädje

På vår gata finns det en annan hundvalp; en liten shetland sheepdog som kom hit ungefär samtidigt som Castor. Med en nästan jämnårig vovve i grannskapet kanske ni tror att vi ägare stöttar varandra när det gäller hundarnas hyss. Icke! Inget muntrar upp mig mer, efter att ha varit ute på en misslyckad promenad med Castor, än att betrakta shettien från fönstret. Det är som julafton när jag och mammut står i fönstret och skrattar elakt åt ägarna och valpen som skäller som fan, biter i kopplet och drar åt alla håll. Jag skäms lite men de gör säkert samma sak när de ser oss. Vilken hemsk morsa jag skulle bli.

En båt rammade Essingebron idag så det har varit fullkomligt kaos i stadens trafik. Inte för att det berört mig direkt. Vi har ju ingen bil och kan skaka lite på huvudet åt alla superfrustrerade i bilköerna. Känner mig lika översittardryg som papput.

Läkarbesöket förde inte med sig något speciellt. Jag fick veta att jag typ blivit antagen till kliniken och i bästa fall kan hoppas på ett första specialistbesök till jul. Halleluja, vad viktig man känner sig. Vet inte vad jag ska känna egentligen. Behandlingen verkar rätt skum. Mobila team? Jaja, det blir ett senare problem.

Fan vad jag saknar Felicia just nu men hon är ju aldrig, aldrig, aldrig hemma. Särskilt inte på helgerna när jag är det.

Censurering

Sitter och tittar förundrat på en nedladdad musikvideo på datorn där Conor Oberst står på scen med alla sina oräkneliga musikantpolare och spelar Let's Not Shit Ourselves. En helt fantastisk låt för övrigt. Tydligen har klippet visats på MTV2 nån gång i tiden. MTV är roliga. De har tydligen blivit alldeles förskräckta över att unge Conor svär i sången och har därför behövt censurera bort vissa farliga ord som "goddamn" och "bullshit". En man i publiken som dessutom gör obscena gester med sitt långfinger har blivit "blurrad" för att vi inte ska bli alltför chockade. Tyvärr har kanalen missat en liten detalj. Att Conor är fullkomligt wasted och knappt kan stå upp på benen och trillar in i de andra musikerna stup i kvarten verkar inte vara det minsta farligt. Nej, nej, det kan de lugnt visa upp för omvärlden. Och i sin huvudkanal kan i stort sett helnakna kvinnor kräla runt utan att de höjer ögonbrynen. Men säg bara inte "goddamn", aja baja.

Dagen har varit rätt bortkastad. Gav mig själv tillåtelse att ha sovmorgon till klockan ett eftersom det var en tråkig temadag hela förmiddagen. Som väntat så var denna frånvaro oerhört upprörande för människan som är alltför upptagen för att ha ett eget liv. Hon kunde inte ens tala till oss utan gav oss bara en blick för att säga att hon är ljusår bättre än vi, punkt slut. På svenskan "arbetade" vi med vårt grupparbete om Bellman. Den mannen ägnade sitt liv och att supa, skriva om kåta kvinnor och tralla ihop små visor som vi stockholmare kan vara stolta över idag. Hurra och gutår. Matten var ett stort blurr. Kunde inte tänka alls och nu är det helg och jag sitter här. Imorgon måste jag till läkaren igen och får kanske reda på vad som hänt med min remiss. Berättade för skolsyster om den varpå hon svarade "ja, men du vet väl att det är väldigt långa köer till sånt där". Yeah, I guess. Vad kan man vänta sig liksom?

Sänder ut virtuella kramar till vänner och alla okända katastrofdrabbade.

Deutsch bitte!

Våra tysklektioner är... intressanta. Jag är väldigt duktig när det gäller att förstå skriven tyska. Jag är duktig på att förstå talad tyska. Jag är ganska duktig på att skriva tyska. Däremot är jag skamligt dålig när det gäller att tala. Orden fastnar långt bak i skallen och alla grammatiska regler jag lärt mig simmar runt, runt utan att hamna i ordning. Vår tysklärare har skrivit grammatikboken vi använder och är mycket noga när det gäller att få allt korrekt och snyggt. Hon tycker att eftersom vi går på tyska 4 så ska vi kunna skriva felfritt och hålla diskussioner på tyska. Därför låter hon oss slösa bort varenda onsdagslektion åt våra "Büche-Gruppen". Jag, Mattias från s2c och Samuel från s2a har blivit ihopparade för att vi alla låtsas läsa boken "Die Letzten Kinder von Schewenborn". Varje onsdag börjar alltså med att vi konstaterar att Samuel inte läst ett skit, jag och Mattias som vanligt aldrig ligger på samma kapitel och vi sedan börjar snacka på svenska. När vi suttit och pratat i 40 minuter om allt mellan himmel och jord förutom den överdrivna boken som handlar om en tysk stad som blir atombombad, kommer läraren. Genast bryter paniken ut i gruppen och vi försöker låtsas vara djupt inne i ett litterärt samtal.
"Uuh", börjar Mattias trevande. "Wir können jetzt den Vater diskutieren? Er will die Verletzten nicht helfen... uhm, ja?"
"Ja!", nickar jag entusiatiskt och försöker få rätsida på tyskan. "Aber er hat... nein, er ist weggelaufen und hat alle Häuser geräubt."
"Warum?", frågar läraren med en mördande blick.
"Eh... weil er Essen haben muss".
Vi segrar.

Gallup

Förra året på samhällskunskapen så fick vi veta hur viktigt det är att ta opinionsundersökningar med en nypa salt. Först idag så förstod jag anledningen till det fullt ut. Jag skäms över att behöva vara skyldig till att vinkla resultatet snett i en undersökning där jag inte hade en susning om vad jag skulle svara. Tyvärr är jag oftast alldeles för artig vilket gör att jag inte säger nej när folk ringer för att ställa frågor. Killen idag babblade säkert en kvart om mina telefonabonnemang och jag svarade utan att knappt tänka. Men får de inte skylla sig själva om de vill att en 17-åring ska ha stenkoll på vad hon tycker om Telias kundservice?

Den här dagen finns det väl inget att säga om egentligen förutom att jag blir jävligt förolämpad av när folk förenklar mina problem och kommer med lösningar som jag inte kan följa.

Allt känns så meningslöst. Önskar att gymnasiet bara kunde vara över.

Rövslickare

Det värsta vore ju visserligen om de bara fnös åt mig och bad mig att dra åt helvete. Men frågan är om det här är mycket bättre. Varför tror de att jag skulle känna mig bättre för att de klappar mig på axeln (faktiskt handlande) och med en sån där röst som man använder till småbarn säger "ha det nu så bra du bara kan"? Jag är ingen bebis, jag mår inte bättre av att folk tycker synd om mig och jag vill inte ha några medlidande blickar från folk som tror att de känner mig. Jävla skolsyster, lärare och alla andra. Jag är trött som fan och skolarbetet har hållit på i nära tolv timmar.

Onödigt inlägg

Brittsommar, en röd-gul-brun värld, glädjeyr hund i lerig långlina, historiepluggande. Sitter i mitt rum som ser ut som ett jävla bombnedslag, läser någon sida i läroboken då och då och sjunger falskt med i T-Rex Children Of The Revolution. Aww vad jag älskar den sången. Önskar att jag kunde äta men det går inte.

Oh woe

Fan, fan, fan, jag tror jag går och dränker mig snart. För drygt ett år sen spelade ett av mina absoluta favoritband, The Libertines i Stockholm och idag finns de inte länge. Däremot har ju Pete Doherty, mest känd som Kate Moss knarkande pojkvän, numera skapat ett nytt band: Babyshambles. Har längtat efter att de ska komma hit och nu har de äntligen planerat två spelningar i Sverige i november. Problemet är precis som när jag inte kunde se Libertines: det är 18-årsgräns. Är helt förtvivlad. Vad fan spelar det för roll att jag är ett halvår yngre än tillåtet? Jag vill så jävla gärna se Babyshambles. Doherty lär ju fan trilla av pinn vilken dag som helst och försvinna in i musik-historieböckerna som ännu ett geni jag aldrig fick chansen att höra live.

Sitter deprimerad och lyssnar på Hellacopters. Fick just reda på att de spelar i Stockholm måndag kväll. Lite sent påtänkt för mig, kanske. Helvete också.

Prestationsångest

Jag är fan puckad. Fick tillbaks mitt matteprov idag och fick VG, det bästa man kunde få på det (fanns inga MVG-uppgifter). Alltså var det läge att bli nöjd men istället kände jag mig bara som världens mest korkade idiot eftersom jag gjort fel på några grejer. Oh hjälp, världen rasar under mina fötter eller så är det dags att sluta vara en sån jävla perfektionist. Skolveckan är i alla fall över nu och jag vet inte vad jag ska göra i helgen. Är trött på skolan och uttråkad på fritiden. Hopplöst läge.

Något annat att berätta om? Lämnade in mina brev till affärerna idag. Bara att hoppas att någon av dem hör av sig för jag är i desperat behov av pengar. Visserligen så kan de som är riktigt street-smarta utnyttja sina pengar så jävla bra att de knappt behöver jobba. Jag är inte speciellt duktig på sånt där men igår gjorde jag i alla fall ett bra inköp. Tre-pack med snygga örhängen på H&M. Fick allihop för fem spänn. Jippii.

Efter världens brottningsmatch med en slingrig ål och tinnitus-tjut i öronen så har jag faktiskt lyckats klippa Castors klor idag. Är så stolt över mig själv att min skalle kommer explodera vilken sekund som helst. Jag behöver nog ingen motion på veckor nu men mitt hopp om att kunna bli veterinär har återuppväckts. Inga fler 60 spänns-kloklippningar hos hundfrisören.

Upp och ner, ner och upp

Och bara en halvtimme eller nåt efter mitt förra inlägg så ringer min ängel och får mig att glömma alla kassa, negativa tankar för en stund. Guldstjärna till henne. Om hon visste hur en sån enkel grej kan förändra min dag.

Hösten är här. Castor hoppar runt i prassliga, gula lövhögar, jag fryser arslet av mig och halva skolan går runt och snorar. Jag måste börja böna inför mammut om att köpa en riktigt varm, skön jacka innan jag går totalt under i den här staden. Siri tipsade om att man ska kolla igenom alla förråd av gamla grejer som finns hemma. Själv hittade hon en skitsnygg jacka liggandes som ingen använde. Tvivlar på att det finns speciellt mycket kul saker i våra förråd men det är ju värt ett försök. Vem tackar nej till gratis kläder?

Idag var jag och Hannali ute och försökte tigga till oss ett jobb på olika caféer, i matbutiker och klädaffärer. Det bästa vi kommit fram till är att det finns lediga platser på mitt närmaste 7-eleven, Accessorize och H&M. Ska skriva ett inte alltför smörigt brev strax som jag kan lämna till dem. De flesta mataffärer krävde att man är 18 och jag känner mig som en liten skitunge.

Min lillasyster är verkligen otrevlig. Är så trött på henne att jag önskar att jag kunde flytta härifrån.

Just det, Hannali har blogg men det verkar ju gå sådär för henne, haha.

Fan

Varför föddes jag som ett sånt jävla fetto? Varför måste alla jävlas med mig hela tiden? Varför måste hunden visa sig från sin allra sämsta sida när jag är som mest på dåligt humör? Har sån lust att bara lägga mig ner och grina men som om det skulle hjälpa...

Pluggande

Tar en kort liten paus i allt arbete och har redan dåligt samvete. Eftersom helgens lediga tid hittills inte använts särskilt flitigt måste jag plugga in två prov idag. Efter allt för många timmar av upphöjda x och latinska deklinationer så är jag som vanligt flumtrött. Flumtrötthet tar sig exempelvis uttryck i att man tycker att trista saker är vansinnigt roliga. Vendere heter vendidi i perfekt. Det låter så fånigt att jag började fnissa. Castor märkte att Anna kom hem och lät som han hamnat i målbrottet: "wooof-wooof-woouuiiiii". Jag höll på att trilla av stolen av skratt. Dessutom sitter jag och sjunger med i varenda jävla låt som spelas på Rockklassiker (ofta pinsamma sånger som Holy Diver av Dio).

Chattade med en internetkontakt förut. Han är ett halvår äldre än jag och har ett fast arbete som han tycker om. Berättade för honom hur avundsjuk jag är varpå han uppmuntrande svarade:
"Ja, men du kan ju också sluta plugga och börja jobba".
Jag räknade fort i skallen och skrev tillbaks:
"Jo, i bästa fall är ju min utbildning färdig om åtta år".
Jag vet inte vem som fick den största chocken, han eller jag.

Ska ta en dusch nu och sedan återvända till mina spännande ordböjningar. Canis ferox, canis ferocis, cani feroci, canem ferocem, cane feroci, canis ferox, canes feroces, canium ferocium, zzzzzz...

Tragic as the son of a superman

Fan vad jag blir trött på all jävla musik och alla jävla band där ute som jag lyssnar och lyssnar på men som inte griper mig ett dugg. Spelar Blur's skiva Parklife om och om igen men ingenting händer. Visst, jag kan inte påstå att det är dåligt. Svängiga melodier, härligt dryg brittisk accent och några vackra toner men det räcker liksom inte. Nä, tackar vet jag fan Suede. Jag har verkligen inga höga krav när det gäller killar. Det ända är att de ska kunna sjunga som Brett Anderson. Inte konstigt att det står stämplat "evigt singel" i pannan på mig.

Extreme Makeover

Jag lämnade in min hund Castor och en timme senare hämtade jag ut en halvnaken, Auschwitz-mager och gråfärgad stackare. Jag fick en chock och kände inte igenom honom. Hans små lockar, den mörka färgen, all babypäls på tassarna, försunnet. Frisören sa att det snart växer ut igen och att jag vänjer mig. Uhuu. Önskar att jag kunde visa den fullkomliga förändringen bättre men det är svårt på bild.