Tragic as the son of a superman

Fan vad jag blir trött på all jävla musik och alla jävla band där ute som jag lyssnar och lyssnar på men som inte griper mig ett dugg. Spelar Blur's skiva Parklife om och om igen men ingenting händer. Visst, jag kan inte påstå att det är dåligt. Svängiga melodier, härligt dryg brittisk accent och några vackra toner men det räcker liksom inte. Nä, tackar vet jag fan Suede. Jag har verkligen inga höga krav när det gäller killar. Det ända är att de ska kunna sjunga som Brett Anderson. Inte konstigt att det står stämplat "evigt singel" i pannan på mig.