Platt

Kanske har det något med min medicin att göra men jag är inte helt säker. Kanske är det bara så att jag inbillar mig allt men det verkar som inget längre rör upp några känslor inom mig. I många fall är det väl säkert bra men samtidigt, vad är det för mening att leva om man bara är som en zombie? Överdriver väl men jag saknar till och med den där känslan av total uppgivenhet och allra mest saknar jag upplevelsen att lyssna på musik. Egentligen kanske det är så enkelt att jag inte lyckats hitta någon särskilt bra musik på sistone? Går igenom mapparna på datorn och undersöker vilka band jag upptäckt och gillat i år. Audioslave passerade förbi utan större intryck, Billy Corgan grep mig några dagar, The Hellacopters var rätt intressanta, Coldplay lät platt, Oasis var tråkigt, Queens Of The Stoneage var uttröttande, Smashing Pumpkins var en gäspning, The Cure var skumma, Travis säger mig inget egentligen. Återstår väl egentligen bara Suede och Bright Eyes som egentligen lämnat nåt varaktigt i mig. Egentligen förstår jag inte ett skit men på nåt vis känns det meningsfullt att sitta och gnäll-sjunga
Won't someone give me a gun?
Oh, well it's for my brother
Well he writes the line, wrote right down my spine
It says "Oh do you believe in love there?"
(Suede - The Drowners)

Tipsa mig om bra musik. Borde plugga men vad är meningen egentligen? Längtar framåt men kan inte komma på att något särskilt väntar där.