Löpning

Allt snurrar så fort och jag har inte tid med nånting längre känns det som men istället lär man sig ju att uppskatta de små sakerna.

Tio vardagliga grejer som gör mig glad:
1. Travis video till Sing
2. Att mötas av en överlycklig, studsig hundvalp
3. Att sjunka ner och vila tillsammans med en stor kopp kaffe
4. Att titta på kläder i modeaffärer
5. Saftiga, gröna äpplen
6. Att gå hem över S:t Eriksbron när det är sådär halvkallt, halvblåsigt, halvsoligt och mitt huvud känns klart, jag har bra musik i lurarna och det inte är så extremt mycket barnvagnar ute
7. Att få en kram
8. När någon ringer och vill tala med mig
9. Att springa och känna att man är totalt oslagbar och man skulle kunna fortsätta kuta i all evighet utan att stanna
10. Tidningsutdelarens godmorgon-leende

Vaknade till tonerna av The Great Gig In The Sky (Pink Floyd) i morse. Rätt soft uppvakningsmusik och jag visste på nåt sätt att dagen inte kunde vara fullkomligt körd i alla fall. Castor var så där underbart morgonsöt och det gjorde ont att behöva lämna honom hemma. Önskar att man fick ta med sig hundar i skolan. Inte för att han är känd för att vara speciellt tyst men ändå...

På gympan skulle vi springa i Rålis och jag fick panik eftersom det var nästan två månader sen jag löptränade nu. Alla blev försedda med pulsmätare runt bröstet och ombedda att springa tre km "efter sin puls, inte efter tiden". Innan vi körde igång var min puls så låg att jag började undra om jag levde eller inte men det ändrades sen. Kändes underbart att få springa igen. Visst var man lite ringrostig men jag blev ändå inte det minsta trött och sprang aldrig på max. Kom först i mål i klassen. Wehoo, vad dryg jag är. Stefan blev imponerad och sa att jag var duktig.

Det enda fläcken den här dagen var väl mitt återbesök med skolkuratorn. Tyckte allt gick relativt smärtfritt men sen började hon självklart mala på om att jag gått ner i vikt. Egentligen är det sjukt att jag får så många kommentarer om det fastän jag själv inte kan se den minsta skillnad. Kände mig korkad och ful men lyckades försäkra henne om att allt var okej. Nu ska vi inte träffas på några månader och det känns skönt. Hon är otroligt snäll men det är bara att erkänna att jag inte är den typen som öppnar upp mitt hjärta totalt för en okänd människa.

Hannalis lilla underbara burmakatt Cleo är död. Hon blev överkörd när hon var ute och sprang i sina hemkvarter och kommer saknas av många, inte minst av mig. Vila i frid lilla kissekatt.