Lögnaren

Varför får jag hela tiden intrycket av att alla tror att jag ljuger? Var hos läkaren hela morgonen imorse och kom sent till psykologilektionen. När jag berättade det för vår "übertrevliga" lärare så ger hon mig en fullkomligt mördande blick och snäser "jaha ja. Å vilken grupp är du i då?"
"Eh, jag jobbar med Karolina och Ellen", försökte jag snällt och la till ett litet leende. Åsas lätt översminkade ögon borrade sig in i mina. "Jaha, å varför sätter du dig inte å jobbar med dom då?!"

Läkarbesöket blev allvarligt och fastän jag försöker skämta bort det med mina kompisar så är det väl dags att inse att det är på riktigt. Tyvärr förstår inte mina föräldrar själva problemet utan förenklar allt genom att bara vilja lösa konsekvenserna. Har fått en remiss för att få specialisthjälp men vet inte riktigt vad det kommer att betyda. Vet inte ens vad jag vill men orkar inte ens fundera på det längre.

Erik är hemma över helgen och fast jag blir nedstämd varje gång jag märker hur liten vår familj börjar bli så irriterar han mig nåt oerhört. Orkar inte ha massa folk i huset och får lägga band på mig själv varje gång han behandlar min lillvovve "fel". Tänk vad hemsk jag skulle vara som morsa. Pappan till barnet skulle ju aldrig ens få byta blöjor.

Nu ska jag gå och titta på alla TV-program som jag spelat in under veckan för att jag aldrig har någon tid. Ci vediamo!