Kaos

Mammut och papput har lovat att jag ska få en ny garderobsmöbel eftersom
1) Flera av lådorna inte går att stänga i min
2) Nästan alla lådbottnar är trasiga och allt trillar ur så fort man öppnar
3) Garderobsdörren inte går att stänga
4) Den är alldeles för liten
5) Den är förbannat ful

Självklart lyckades Erik tränga sig före med sin Göteborgsflytt och nu har mina föräldrar ingen tid att hjälpa mig. Så är det att vara del av en fembarnsfamilj och jag har ägnat hela morgonen åt att försöka hitta mina Zoul-jeans utan att lyckas. Inte blir det bättre när allt trillar ner i skallen på en, man har en hoppande hundvalp som ska bita i allt och man ackompanjeras av Annas kassa musik (Melody Club). Det är tur att man har en blogg där man kan skriva av sig när det gäller såna här livsviktiga problem, haha.

I tidningarna läser jag att minst 10 000 människor befaras ha dött i New Orleans-området efter att orkanen Katrina dragit förbi. Försöker att inte tänka så mycket på att för en månad sen var papput där i stan medan folk flydde från den eftersom de varnade för orkanen Dennis. Löptävlingar ställdes in, affärer stängde men orkanen passerade utanför stan och ingen kom till skada. Jag oroade mig aldrig särskilt mycket för jag kunde inte föreställa mig vilken katastrof en sån där storm kan orsaka. Nu är jag informerad och det är tur att jag inte hade den vetskapen för en månad sen för då skulle jag krypit ur skinnet av oro. Det ända som muntrar upp när såna här saker händer är alla fantastiska historier man kan läsa om hur olika människor kommit undan som genom mirakel. Egentligen är det såna grejer som gör att jag fortfarande är lite religös.