Hoppsan

Jag låter trött blicken vandra över raderna i historieboken. Läsandet har redan pågått alldeles för länge och jag är sakta på väg in i en medvetslös dvala när jag plötsligt hoppar till.
"Familjefadern var deras patronus och hade lovat dem hjälp och beskydd i utbyte mot deras stöd, till exempel genom att de röstade på honom i folkförsamlingen eller spöade upp hans motståndare på gatan."
Visst är det trevligt med vardagligt språk i skrift men ibland känns det jävligt malplacerat.