Anna försvunnen

Det är ju sant att man inte har nån jävla aning om vad man har innan det är borta. Idag försvann min lillasyster när hon gått iväg för att cykla på skolgården. Papput började bli orolig när hon aldrig kom hem och han gick iväg för att leta. Senare kom han tillbaks och var helt förtvivlad av oro för att han inte hittat henne och jag följde med ut. Pappa var på väg att ringa polisen och anmäla henne försvunnen när vi började irra runt och titta efter några spår. Sa knappt ett ljud själv och verkade nog väldigt lugn på utsidan men i varje buske tyckte jag mig se min systers sönderstyckade kropp. Men, slutet gott, allting gott. Det visade sig att hon gått upp till Solvändan istället och varit där och lekt hela tiden. Aldrig sett papput så lättad förut men Anna själv verkade inte lika berörd:
"Så kommer jag få en mobil nu?"

Hade ett väldigt bra och långt samtal med Lena på ett café igår. Tack Gud för att jag känner henne och tack för att min syster mår bra och tack för att det finns så mycket vackert här i världen.