Who does she love in time-honoured fur?

I know a girl, she walks the asphalt world
She comes to me, I supply her with Ecstasy
Sometimes we ride in a taxi to the ends of the city
Like big stars in the back seat, like skeletons ever so pretty
(Suede - The Asphalt World)

Fan vilken tur jag hade och fick en sån exeptionellt bra musiksmak. Jag hade kunnat drabbats av pappas dåliga gener och suttit och lallat Dolly Parton och Kim Larsen. Brr. Felicia ska ha mycket cred för att hon fick mig att börja lyssna på annat än Power Hit Radio. Minns när hon skickade mig en Linkin Park låt som jag var besatt av i månader, haha. Sen dess har min musiksmak förfinats och är nu på den allra högsta toppen. Punkt slut. Anna (inte syrran) och jag har bokat biljetter till Coldplay i november. Hmm, oroar mig lite, har inte ens lyssnat på dem än och en massa människor säger att de suger och är falska. Till exempel Tom från Nederländerna. Honom lyssnar man på vilket påstående han än skulle komma med. Önskar att jag kunde vara mer som han. Det kanske jag ska säga till honom...

Egentligen finns det liksom inget av särskilt stort värde att berätta. Lovet rullar iväg, himlen verkar aldrig klarna upp, Castor piper på promenaderna och jag käkar onaturligt mycket frukt. Känns i alla fall bra när man kan trösta sig själv med vetskapen om att man trots allt fått något uträttat under dagen. Vad är det med oss människor egentligen? Varför ska vi alltid ha så dåligt samvete över att vi inte använder varenda liten sekund av våra liv till något "nyttigt". Om man erkänner att man legat i soffan och slöat så förtjänar man visst att skämmas. Men, men... har uträttat en massa ärenden idag så jag godkänns av skaran. Jag yrar. Min hund är en härlig fotvärmare. God natt, nu ska jag dra något gammalt över mig.

Saknar Greklands värme och turkosa vatten...