Svammel

Det sägs ju att man inte kan köpa sig lycklig men jag tvivlar på det påståendet. Säkert finns det människor i de översta samhällsklasserna som är hur deprimerade som helst och fattiglappar som har världens "rikaste" liv men ändå... Jag kan ändå inte vara den enda som får en sån otrolig tillfredsställelse av att köpa saker. Jag älskar att vandra i affärer och titta på allt jag drömmer om och komma på att jag faktiskt har lite pengar i fickan. Numera verkar jag jämt vara pank. Så fort jag samlat ihop lite slantar så dyker det upp något: en väska, en sjal, ett halsband, parfym, en hatt eller något annat. Idag köpte jag världens finaste stickade keps-mössa på Accessorize för 220 kronor. Min plånbok innehåller nu 7 kronor. Visserligen finns det tusentals objekt kvar i butikerna som jag så gärna vill ha men när jag vandrar ut ur en affär med kasse i handen känner jag ändå sån glädje. Jag måste skaffa ett jobb så jag får råd med fler prylar. Såg en sån jävla snygg väska igår som jag... måste ha.

Papput är ju galen när det gäller sitt löpande och det är väl bra att han verkligen har nåt han gillar men måste han dra in mig i det jämt? Jag har inte sprungit på över en månad och nu gnäller han som fan och snackar om att jag ska anmäla mig till Tjejmilen nästa år. Är så jävla känslig för sånt där och blir skitsur. Fräser åt honom "vadå, tycker du jag är så fet?" och nej, det tycker han inte. Jag är en otrevlig unge. Det är synd om alla runt mig som egentligen bara vill mig väl.

Erik har hittat ett rum i Göteborg som han får ha hela terminen ut. Det är bra.

WEEE, jag ska till Felicia på höstlovet!!! Åker måndag morgon 31 oktober och kommer hem onsdag kväll. Fan vad kul det ska bli!! :D

Och så en sista nyhet, ATTENTION!
Anna (inte syrran) har börjat blogga, yay!