Stolt!

Min lille son är så duktig så. :) Idag har han varit helt rumsren. Fatta, inte en olycka och när vi var ute i regnet så vägrade han gå hem innan vi besökt hans vanliga kisställe. Det är så jag blir tårögd av lycka och stolthet. Tänk, vad lite som kan behövas ibland.

Har varit med Hannali idag eftersom hon äntligen återvänt hem. Gått på stan och tittat på alla kläder vi inte har råd att köpa, druckit kaffe och lekt med Castor. Skolan närmar sig med sjumila-steg men orka tänka på det just nu. Ska inte fundera för mycket ikväll och Suede är underbara; åtminstone deras två första plattor. Sedan försvann Bernard Butler och de helt fantastiska gitarrinslagen. Hans gitarr och Brett Andersons otroliga röst återförenas visserligen i det nya bandet The Tears som kom ut med sin första skiva i år men någonting saknas; Suedes magi är liksom inte där. Om ni undrar vad som menas med magi så lyssna på första spåret på Suedes första skiva; So Young. Tror nästan att det är min favoritlåt. Aldrig har en gitarr låtit så vackert. Så sentimental jag blev. Har aldrig varit så bra på det här med att uttrycka känslor. Är väl det som alltid blivit mitt fall.