Nada

De flesta människor vill inte ha för mycket medkänsla när det går illa för dem. Hellre än att låta sig daltas med så står de ensamma för att visa hur starka och tuffa de är. Varför? Vad är det för kall och ensam värld vi skapar om man inte ens får ge en sörjande vän en varm kram? Nu har jag visserligen inte avvisats men oviljan syns ju så tydligt.

Händelselös dag. Vaknade, var ute och lekte med Castor i Karlberg, var på fotboll (Djurgården slog Kalmar med 3-1). Imorgon har jag skola från 8:20 till 16:40. Damp, damp, daaaaaaamp. Jag är inte redo för tvåan. Tidningarna skriver ju om alla som tar friår i arbetslivet; det vill jag också göra. Kuratorn snackar i och för sig jämt om att jag ska stryka några kurser och läsa dem i efterhand men åter igen... det gäller ju att visa sig stark och tålig. Jag har ätit för mycket och jag känner för att bryta ihop och gråta av någon anledning. Skulle inte avvisa en kram just nu...