Känslig

BLAM! Plötsligt är man tillbaks på botten och krälar igen och som så många gånger förut är det hennes fel. Om hon bara visste hur många gånger jag allvarligt funderat på att säga upp all kontakt med henne för evigt. Varför är hon så trög och okänslig? Hur kan hon undvika att märka hur hon ignorerar, trycker ner, utnyttjar och hånar mig gång på gång? Hela tiden intalar jag mig själv att allt beror på mig och om jag bara vore varmare och mer spännande så skulle allt vara annorlunda. Men kanske är det dags att tänka om. Kanske är det bara så enkelt att människor växer i olika riktningar och ändrar både intressen och personlighet under resans gång. Blir så ledsen när jag börjar tänka så och inser att det egentligen vore bäst om vi slutade vara vänner. Vi som gått igenom så mycket tillsammans. Vi som har så många dråpliga minnen att prata om. Vi som tyst rör runt i latten och upptäcker att vi inte har ett skit gemensamt. Jag måste samla mod och verkligen förklara hur jag känner. Den här vänskapen är på väg att åka rutschkana rakt ner i helvetet.

En vänskap som är dödsdömd redan innan den hunnit börja: Castor vs marsvinen. Tova kissade på sig av rädsla och hunden var galnare än någonsin förut. Mina armar blev sönderrivna. Från och med nu så ska de stackars flickorna skonas från Castors sällskap.