Härkomst?

Sitter här och studerar Castors (nej, förlåt, Eiarö Jacobs var det) stamtavla och blir lite fundersam. Rätt sjukt att jag vet mer om min hunds förfäder än om mina egna. Castors farfars far hette Tommaso Della Val Vezzeno och var italienare och italiensk jaktprovschampion. Jaha. Jag undrar vem som var min farfars far. Ingen idé att fråga pappa direkt. Han vet inte när vi barn har födelsedag, hur gamla vi är eller knappt vad vi heter. När han skulle registrera Olof i en bank eller nåt så skickade han in honom som "Olof Axel". Det "heter" han än idag. Synd bara att Axel är Eriks mellannamn och inte Olofs. Eftersom alla vi människor tyvärr inte är lika blåblodiga som rasrena taxar och kungafamiljen så borde man ju egentligen börja släktforska. Jag vet att morfar gjorde det och än gång för några år sen hittade jag hans släktträd. Har letat som fan efter det där pappret senare men aldrig funnit det igen. Suck. Fast egentligen handlar det ju bara om nyfikenhet och har ingen större betydelse. Jag är Sigrid och så är det med det.

Önskar att jag kunde skriva intressanta saker här som att diskutera de senaste politiska frågorna eller Olindas läppar eller överhuvudtaget någonting som har att göra med saker utanför min lilla krets. Det som skulle krävas är bara att jag började läsa tidningarna igen men just nu har jag ju inte tid. Castor upptar varenda minut av min tid och varenda tanke som snurrar runt i min hjärna. Har en ledig stund just nu eftersom han slocknat vid mina fötter igen.

När man går på gatorna med Castor så händer det plötsligt massa saker som annars skulle vara otänkbara. Människor runt omkring som i vanliga fall bara skulle stirra rakt fram med sina gråa stenansikten lyser plötsligt upp. Av någon får man ett svagt leende, en annan flinar till okontrollerat. Som en blixt från ovan kommer okända människor fram för att prata och hälsa på den lilla valpen. Andra hundägare verkar betrakta en som deras kompis (trots att deras hundar inte får hälsa på Castor eftersom han inte är vaccinerad än). Efter ett tag blir det nästan lite pinsamt när man travar fram på trottoaren med taxvalpen i famnen eftersom jag genast börjar tänka saker som "herregud, nu tror alla säkert att jag går här bara för att jag inte kan ta kontakt med människor och därför tar med mig en liten valp som hjälp". Jaja, medvetet eller inte så är det ju kul att få lite uppmärksamhet i alla fall.

Nåt annat sjukt hände idag med. En kille som jag brukar snacka med på internet sa att jag borde bli modell för jag har snygg kropp. Haha, ja, vilken chans jag har.