Förlåt...

... för all negativ energi och ångest i mitt förra inlägg. Tyvärr är det sån där jag är. Ena stunden är allt verkligen becksvart och jag önskar att livet bara kunde ta slut men några timmar senare kan jag ha glömt allt. Jag ska sluta vara så sur och konstig och fortsätta med min tillgjorda, falska men ändå upplyftande positiva anda. Det känns faktiskt bättre om man vrålar "YEEEEES, ÄNTLIGEN GYMPA!!!" innan en lektion än om man gnäller "amen, va faaaaaan". I läxa tills imorgon har vi repetition av latinets 1:a och 2:a deklination. Yaaay, vad jag har längtat!!!

Idag var det en "kort" skoldag och vi slutade redan 14:10. Tänk, man hann hem innan någon annan. Vete fan när jag fick låsa upp dörren senast. Castor hade varit ensam hemma i två timmar och var yrvaken men glad att se mig. Han lekte helt galen tills jag gick in på toaletten för några minuter. Då började han tjuta helt hysteriskt. Har ju hört honom gnälla många gånger förut men det här var värsta ångestfyllda skriket istället. När jag kom ut var han nära att välta omkull mig av lycka. Stackars liten kille. Fick just ett samtal från Sthlms Hundforum förresten som sa att jag får börja på valpkursen imorgon eftersom någon annan lämnat återbud. Det kommer bli ett jävla springande. Skolan slutar 15:40 och då måste jag rusa hem från Kungsholmen, hämta upp Castor och sen springa tillbaks nästan samma väg för att vara där 16:30. Men det ska bli kul i alla fall.

Hmm, kan ju berätta lite tråkigt om skoldagen också. Idag hade vi vår första lektion i matte C. Läraren frågade alla varför vi valt att läsa matte och tydligen så var det ingen i hela gruppen som gjort det för att han/hon är intresserad av ämnet. Det känns bra, då kanske man slipper överentusiatiska snillen som pratar i 190 km/h och skriver ekvationer så att pennan slits ner på två sekunder. Vi delades in i smågrupper och fick försöka avsluta några olika talföljder. Jag satt där som en idiot och fattade inte ett piss medan de andra två pratade upphetsat om olika möjligheter. Aja, hoppas att min mattehjärna hinner vakna inom några dagar, annars kommer det här bli jävligt tufft...

Otur som vi har så har vår gympalektion blivit placerad på tisdagar innan lunch. Väldigt opassande tid eftersom det blir stressigt och man känner sig halvt ofräsch resten av skoldagen. Stefan, som vi har döpt om till Satan, inledde med att prata om allt hemskt vi ska göra det här året. När prat om gymnastik och teoriprov kom upp så kände jag hur all låtsas-glädje sakta rann ur mig. Något som är bra med Stefans gympalektioner är i alla fall att de är rätt så fria. Idag fick vi välja mellan att gå ut och springa, vara i gymmet, spela basket eller badminton. Jag lyckades tvinga med mig Hannali ut på en joggingtur i Rålis och jag får väl erkänna att vi kanske inte sprang hela jävla vägen men visst fan arbetade vi. När vi sen kommit tillbaks och satt oss i gymmet kom en ironisk Satan.
Satan: Gick det bra att springa?
Jag: Jarå, asbra!
Satan: Ja gud, ni ser ju verkligen otrooligt svettiga ut *himlar med ögonen*
Efter lektionen snackade han om hur besviken han var på vissa elever i klassen eftersom han inte kunde lita på dem. Blev så jävla förbannad. Om det var några som faktiskt tränade under den lektionen så var det jag och Hannali.

Lunchen bestod av bakad potatis med nån konstig röra av det som antagligen var alla matrester från vårterminen. Potatisen såg ut som en rutten hamster som man drog av det skrumpnande skinnet på. Hannali uppskattade inte min målande beskrivning.

Historielektionen var rätt seg. Vår lärare har verkligen arbetat på skolan sedan hedenhös och det märks på hans sätt att vara och de böckerna vi får använda. Det historiska atlaset var från, tro det eller ej, 1968. Vi satt och slumrade lite medan han malde på om människans utveckling från apan och om det egyptiska folket. Igår överraskade han oss med att jämföra människan med uttrar och sälar. Tydligen ser vi likadana ut och det ska visa på att människan hade en förhistorisk släkting som var vattenlevande. Jag blev lite förolämpad.

Vår latinlärare är oftast rolig men kan babbla lite väl mycket ibland. Fastän lektionen idag bara var 50 minuter lång så höll jag på att bli galen för att det var så tråkigt. Hon repeterade deklinationerna med oss och lärde oss en massa okända sentenser men jag orkade bara lyssna några minuter. Sedan övergick jag till att bläddra i min kalender och diskutera vilka namn som är vackra tillsammans med Hannali. Min eventuelle, framtida son skall icke heta Gottfrid, det kan jag lova.

Jag kanske ska hälsa på Felicia i Växjö. Hoppas, hoppas. :)

Per aspera ad astra - genom svårigheter till stjärnorna