Jag har världens tuffaste hatt

Jag hade en givande diskussion med Anna på MSN idag om mat och ätstörningar. Har misstänkt att hon har problem länge eftersom hon alltid verkar koncentrera sig på vad hon äter och jag verkar ha haft rätt. Vet inte vad jag ska tänka. Vill ju inte att hon ska må dåligt men samtidigt är det så skönt när någon verkar förstå vad man skriver. Jag har gått ner ännu ett kilo i Grekland genom att i princip inte äta något annat än lite flingor till frukost och lite grekisk sallad minus olja och ost på kvällen. Är snart nere på 45 kilo. Och sen då? Hur fan ska jag någonsin kunna acceptera att gå upp? Olof fyllde år när vi var på Grekland så han fick tårta idag. Mammut gnällde som fan över att jag vägrade äta av den. Det börjar bli svårt att vara diskret. La ut några bilder av mig på SC och fick kommentarer om att jag inte ser anorektisk ut, bara lite mager. Antar att det är bra.

Längtar så efter lille Castor. Om två dagar är han här. Åh, att dagar kan gå så långsamt. Min familj tycker att jag är jobbig för att jag tjatar så mycket om allt som måste fixas innan valpen kommer hem. Allt ska städas upp, varenda liten sladd ska vara undangömd. Om jag nånsin blir morsa så kommer jag nog vara överbeskyddande som fan. Tror vissa tycker att jag är en skitjobbig viktigpetter men jag vill ju fan inget illa, bara tvärtom. Jaja.

Lena kommer hem från Dalarna på torsdag och åker utomlands några dagar senare. Undrar hur jag ska hinna träffa henne när jag ska ta hand om min bäbis. Hoppas att inte mina kompisar glömmer hur jag ser ut. Känns som jag alltid har antingen för mycket tid eller alldeles för lite. Tänker i alla fall inte försumma Castor.

Nu ska jag läsa de sista sidorna i Da Vinci-koden, ett år senare än resten av Sverige. Det var länge sen jag läste en bok så nu är jag stolt över mig själv. Applåd?

Förlorad oskuld!

När det gäller att blogga. Skyll allting på Mia, det var hon som tvingade mig så om min text väcker allt för mycket anstöt så är det henne ni ska stämma. Hon bloggar på http://majs-theblog.blogspot.com/ . Så, nu var det sagt.

Idag återvände jag från paradisön Zakynthos. Eller, jag vet inte om man riktigt kan kalla det för ett paradis men när det ställs i kontrast med Stockholm så... ja. Vi har haft över 30 grader varje dag, strålande solsken, stränder fullsmockade med parasoll och solstolar. Jag har blivit några nyanser brunare, fått lite extra fräknar och förstört mitt hår med allt salt. Vågar knappt röra vid "svintot" längre. Egentligen skulle väl hela resan varit frid och fröjd om det inte var för att jag reste med min kära mammut och två småsyskon. Varför är ungar jämt så jävla otrevliga?

Den här dagen har bara bestått av att vänta, vänta och vänta. Jag vaknade vid åttatiden och sen har jag stått i köer, suttit och sovit, fått träsmak i röven och så vidare. Som vanligt gick inte flyget så smidigt som bolagen påstår att de ska gå och vi var som vanligt försenade som fan i slutändan. Olof påminde mig om något som jag tydligen sa för några år sen. "Helvetet är en flygplats". Det måste fan vara det mest sanna och bästa jag någonsin sagt. När någon sammanställer en bok med mina citat en dag (eftersom jag en dag kommer vara svinrik och kjendis) så måste det med. Om helvetet är en flygplats så ska jag börja gå i kyrkan och tacka gud varje dag för att komma undan det när jag dör.

Stockholm är molnigt, kallt och regnet hänger i luften. Mina vänner är bortresta och det dröjer innan de kommer tillbaks. Egentligen skulle det vara läge att deppa ihop fullkomligt men som tur är så har jag ju nåt att se fram emot. På måndag kommer min bäbisvalp Castor hem! Yuppie! Jag längtar efter att bli "mamma".

Gonatt, nu ska jag gå och njuta av att kunna gå på toaletten och vara tillåten att spola ner papper i avloppet. Man vet inte vad man har förrän det är borta.